Psykologtidningen.se publicerade den 4 juni en debattartikel om PAS

PAS – Parental Alienation Syndrome – är ett begrepp som vi på jouren hör talas om då och då i olika sammanhang. Ofta hör vi om det från myndigheter som utreder och gör riskbedömningar kring barn i till exempel vårdnads- och umgängestvister. Artikeln beskriver på ett bra sätt den verklighet som våldsutsatta kvinnor och barn lever i, där den yttersta konsekvensen är att barn tvingas umgås med en våldsam pappa trots att de tydligt säger att de är rädda och inte vill.

I artikeln beskrivs PAS som en teori som i korthet innebär att boendeföräldern (vanligtvis mamman) beskylls för att måla upp en falsk bild av att den andre föräldern (vanligtvis pappan) skulle vara farlig. Detta för att få barnet att känna rädsla och inte vilja ha umgänge. Vidare beskriver artikeln att det i flertal studier visat sig att pappan vanligtvis vann en tvist om vårdnad/boende/umgänge om han hävdade att mamman alienerat barnet. Tvärtom kunde man se att när mamman i fåtal fall anklagade pappan för att alienera barnet var det mycket sällsynt att hon vann processen, och hennes ord togs inte på allvar.

PAS används inte längre internationellt eftersom diagnosen/syndromet inte har accepterats i de internationella diagnosmanualerna – DSM respektive ICD. Dessutom har teorin, enligt artikeln, nyligen granskats av FN’s rapportör om våld mot kvinnor och flickor. I rapporten konstateras att PAS är pseudovetenskap och ett maktmedel för att underminera barns och kvinnors rättigheter.

Det är mycket oroande att svenska myndigheter använder sig av teorin när den saknar vetenskapligt stöd. Det är också mycket oroande att man inte lyssnar på och tar barns berättelser och upplevelser på allvar, utan tvingar dem till umgängen trots att det ofta innebär fara för barnen – och i vissa fall döden.

Debattartikeln i sin helhet kan du läsa här: https://psykologtidningen.se/2024/06/04/foraldraalienation-ar-pseudovetenskap/