Hot, kränkande kommentarer, krav på sexuella tjänster, knytnävar och strypgrepp – så kan våldet se ut som Kvinnojouren möter. De flesta kontakter börjar med ett telefonsamtal. Det är ovanligt att en kvinna kommer blodig och blåslagen direkt till jouren.
Helén Fredriksson bjuder på kaffe i Kvinnojourens lokaler i centrala Östersund. Ungefär så, med kaffe och ett samtal, möter hon även de stödsökande kvinnor som söker sig till jouren.
De flesta kontakter börjar med ett telefonsamtal, från antingen den utsatta kvinnan eller någon i hennes närhet.
– Vi möter kvinnor i alla ålder, alla nationaliteter, med barn och utan barn och med olika social status i samhället.
En del kvinnor börjar med att ringa anonymt, det är upp till den som ringer att välja hur hon vill ha det. Många börjar berätta om hur mannen lätt blir arg, hotar, anklagar och säger kränkande saker om och till henne.
– Redan där har kvinnan anpassat sig mycket till honom. Hon tänker på hur hon ska agera för att han inte ska bli arg eller irriterad, säger Helén.
En del samtal leder inte längre än så. Helén och hennes kollegor försöker ge perspektiv på förhållandet, fråga kvinnan hur hon ser på relationen och möta henne där hon är. Den utsatta kvinnan försöker ofta hitta förmildrande omständigheter, som att mannen varit arbetslös, har adhd eller sover dåligt på nätterna.
– Där kan vi möta med en annan syn på saken, att en vuxen människa faktiskt har ansvar för hur han beter sig även om han är trött eller arbetslös.
Andra samtal leder vidare. Inte sällan brukar kvinnor efter ett tag berätta om fysisk misshandel som mannen utsatt dem för, om förväntan eller krav på sexuella tjänster och även om ekonomiskt beroende. Mannen kan ha beställt saker i hennes namn eller tagit med henne som delägare i en firma som går i konkurs. Hon kan sakna egna inkomster och därför inte se några möjligheter att klara sig på egen hand.
Många kvinnor är oroliga för barnen, både att barnen ska fara illa av våldet och kränkningarna och att de ska förlora kontakten med pappan om kvinnan väljer att gå.
En del kvinnor är rädda att förlora vårdnaden, eftersom mannen kan ha hotat med just det. Enligt Heléns erfarenheter är det ändå när mannens förtryck riskerar att gå ut över barnen, till exempel när hon inte vågar lämna dem ensamma med pappan eller att de ser eller hör när han slår henne, som hon väljer att lämna.
– För många kvinnor har det blivit så normaliserat att hon själv anpassar sig till mannen och hans humör och världsbild, men när barnen visar att de är påverkade av våldet kanske hon tar ett första steg och ringer.
Långt ifrån alla kvinnor och barn bor på Kvinnojouren. De flesta ringer eller kommer på besök, allt från någon enstaka gång till flera månaders, ibland flera års, kontakter. Det kan gälla allt från samtal om de kränkningar eller det våld hon utsatts för till goda råd om polisanmälan, flytt eller vårdnad om gemensamma barn.
– Att bryta upp är inget du gör med ett samtal, det är en process och det är kvinnorna själva som måste gå igenom den processen. Vi finns där som stöd!