KVINNOJOUREN Jämtlands län – 063-13 25 00
Liv utan våld - vi finns för dig! Jämtlands län - Ring 063-13 25 00
”Jag vill ju egentligen leva med honom men hur gör jag, han trampar på mig hela tiden när vi är ensamma och är så snäll inför andra. Jag är så trött på alla humörsvängningar, knuffar och puttar. Jag vet aldrig vad som duger. När jag pratade om skilsmässa sa han att han skulle ta livet av sig.”
”Aldrig mer skall jag vara ihop med en sån kille. Ingenting dög, jag var bara fel hela tiden! Vad jag sa, hur jag skrattade, hur jag klädde mig. Allting kritiserade han. Sen sa han att han älskade mig. Skulle tro det, va! Varför försökte han då tvinga mig till sex när jag inte ville. Aldrig mer. ”
”Alla säger att han är så fin och så bra. Vi är en aktiv familj både fysiskt och i föreningslivet. Jag ser honom stå och prata jämställdhet och väl om kvinnor. Dom skulle höra honom kommentera dom hemma. Det känns som om vi alla lever dubbelliv. Inget jag gör duger och jag är så trött på allt äckelprat hemma. Tur att ungarna inte förstår. Jag har börjat planera för att lämna honom.”
”Jag sprang iväg när han drog mig i håret och puttade mig i trappan efter festen. Det gjorde ont när jag föll. Jag vill inte träffa honom mera. Men han messar och ringer hela tiden. Han sa att det inte hade hänt om jag inte hängt så mycket med andra på festen. Men det känns fel, och ändå är jag kär i honom.”
”Jag har varit gift med honom i 15 år och hans örfilar började ganska snabbt. Det är det han gör, ger mig örfilar. Jag vet aldrig när det kommer. Ibland ser jag stjärnor och jag har ont i öronen och munnen. Jag funderar mycket över hur det kan bli att bo ensam. Jag har inga vänner. Han säger att han får reda på om jag berättar om örfilarna och då kommer jag inte att resa mig igen.”
”Jag har alltid skrutit om honom och hur fin han är. Men han är något annat också. Det är inte lätt och förklara, han blir som en helt annan. Jag blir riktigt rädd för honom, det är som om han hatar mig. Jag gör allt för att han skall bli go igen. Ibland fungerar det, ibland inte. Men det är inte slagen som är det värsta. Det är rädslan.”